Norsk utredning efterlyser mer vetenskap i behandling av transpersoner

Norge har gått från fyra förfrågningar om könsbyte per år mellan 1975 och 1990 till mellan 400 och 600 per år mellan 2018 och 2021. Den största ökningen har skett bland ungdomar och unga vuxna kvinnor som identifierar sig med det manliga könet.

Det är den norska statens undersøkelseskommisjon for helse- og omsorgstjenesten som genomfört utredningen, ett statligt bolag som ansvarar för att analysera allvarliga incidenter eller andra funktionsstörningar inom den norska hälso- och sjukvården.

Utredningens rapport om säkerheten för minderåriga med dysfori publicerades i början av mars och den varnar för bristen på ”vetenskapliga bevis” vid könsbytesbehandlingar på minderåriga. I rapporten beskrivs att forskningen om behandlingen är ”bristfällig” och att de långsiktiga effekterna ”inte är välkända”. Dessutom påpekas instabiliteten hos minderårigas könsinkongruens, eftersom de inte är ”fullt utvecklade kroppsligt, mentalt, sexuellt eller socialt”.

Risker för patientsäkerheten

Det finns inte bara ett mönster när det gäller kvinnors större efterfrågan än mäns. Man har också sett att 75 procent av de minderåriga som får diagnosen har en hög prevalens av psykiska sjukdomar eller kognitiva störningar (t.ex. ADHD/autism eller Tourettes syndrom) före diagnosen dysfori.

I rapporten kritiseras det faktum att de nationella yrkesriktlinjerna för behandling av könsbekräftelse hos minderåriga med dysfori inte har några specifika krav gällande utvärdering eller för att inleda terapi. Detta innebär en risk för patientsäkerheten, eftersom försiktighetsprincipen saknas.

Utredarna varnar också för den långa listan av biverkningar som ligger till grund för denna praxis vid behandling av manlig till kvinnlig könstillhörighet: uppkomst av leversjukdom, negativa psykologiska reaktioner, ökad trombosrisk eller arteriell hypertoni. Och vid behandling av kvinnor till män: ökade röda blodkroppar, ärrbildning, ödem eller infertilitet till följd av både kirurgiska ingrepp och hormonell behandling.

Behandlingens säkerhet

Den undersökning som ligger till grund för utredningen motiveras av de många anmälningar till kommissionen som lämnats in av anhöriga till minderåriga, som ifrågasätter säkerheten i de behandlingar som erbjuds barn och ungdomar med dysfori.

Några av de rekommendationer som utredarna har lagt fram är att se över de riktlinjer som fastställer en säker ram för behandling, att stärka kunskapsbasen, att definiera behandlingen som experimentell och att behandla den som sådan när den erbjuds till barn med dysfori.

Källa: Bioethic Observatory (https://bioethicsobservatory.org)